Karma
Jag tror fullt ut på Karma.
Det fanns en mening med att min man räddade livet på mig när jag fick psykos. Jag har varit med om den närmsta tiden att finnas på rätt plats vid rätt tillfälle.
Luffaren som ingen ville ta med i bilen, tog jag med.
Damen som nekades färdtjänst för att hon hade för mycket matvaror, körde jag hem för att jag inte hade hjärta att lämna henne där.
Pojken (8år) med ADHD som rymt hemmifrån och vandrade runt på 51an. Ringde polisen som kom till platsen.
Mannen som backade ned i diket i kilsmo. Såg jag till att han fick hjälp upp innan jag åkte vidare.
Barnen som inte kom hem ifrån marieberg. Körde jag hem.
Liftarna ifrån kilsmo som missat bussen.
13åringen som skulle ta livet av sig på 52an, tog jag bort ifrån vägen och fanns där som stöd.
Ja, det finns en mening med att jag ska vara på vissa ställen.
Idag på jobbet hände samma sak.
En namma har en dotter med svår skolios.
Jag kommer att massera henne gratis, i hopp om att hon ska slippa operation vid 12 års ålder.
Varför gör jag så här undrar många. Varför åker jag inte bara förbi liftarna och åkte förbi 13 åringen, lät barnen på marieberg fixa skjuts osv...??
Karma. Det du ger, de får du.
Jag behandlar andra människor som jag önskar att få bli behandlad. Ni som följ bloggen vet att jag inte har haft det så lätt...
Då kan jag berätta att min uppväxt inte var en dans på rosor heller.
Men om jag väljer att tycka synd om mig själv o göra mig till ett offer. Vem mår sämst på det?
Om jag med mina kundskaper kan hjälpa för hjälpandets skull. Ja då gör jag självklart det.
Karma
Nåndag står det någon som du inte känner men som vill hjälpa dig ändå. När du kan, glöm inte att hjälpa tillbaka.
Skicka vidare är ett bra påhitt av ett par ungdomar. (googla det om ni vill veta mer)
Nu slänger jag in handuken. Jag la barnen i min säng så jag kan lägga mig emellan och njuta av all underbar kärlek. <3
Over and out 😘
