Bästa vännen..
Hur ställer man sig till vänner som säger att dom inte orkar med ANDRA och BARA måste tänka på sig själv När dom uppenbarligen hör av sig till alla andra och orkar umgås och ta hand om andra utom mig?
Är det jag i min ohälsa som tar åt mig fel?
Jag stod precis innanför portarna på Observationsavdelningen och ser hur det kommer ngn. Min bästa vän!!! Fan så glad jag blev. Jag får äntligen den där kramen...
Sen går hon...
Hon lämnade cigg o vit choklad och en hälsning att hon älskar mig...
Jag bröt ihop...
Springer in förkrossad på rummet och sätter mig o gråter i fönstret...
Vad får jag se tror ni?
Jo, min bästa vän som står där med en annan vän som är inlagd på våningen över o röker utanför mitt fönster...
Aj aj aj vad ont det gjorde....
Ännu ondare gjorde de när dom tog med sig henne o åkte...
Överreager jag?
Om jag nu gör det så kanske jag har lättare att förstå om hon ialf pratade med mig...
Jag har meddelat att jag just nu INTE förstår och att jag säkert gör det senare... Men det kan tydligen inte tas in..
Jag måste få skriva av mig på bloggen om jag inte kan prata, det är det den är till för.
Jag kan inte rå för att ngn annan tar åt sig. Det kan jag inte styra över. Att kontakta alla andra utom mig gör ont, så pass ont att jag just nu inte skulle svara om Det skulle ringa... Förlåt, jag finns här här sen...
Älskar dig med, men jag orkar inte bli mer ledsen...